Jag hade gett dig allt.



Så många sömnlösa nätter, nätter med tårar. Så många nätter jag somnat med kudden blöt, så många nätter jag inte förstått någonting. Tårarna jag föll var för att jag inte riktigt visste hur jag skulle tackla allt på bästa sätt, visste inte hur jag skulle få fram det jag ville utan att det skulle misstolkas och bli mer fel än vad de redan var. Så fort någonting påminnde om dig, så fort jag hörde ditt namn fick jag en klump i min mage, en klump som gjorde att osäkerheten kom och det gjorde ont. Ibland kom tårarna och jag hade svårt att stoppa de, jag visste inte, jag var så förvirrad. Ibland kände jag bara hur svag jag blev, hur jag började darra och hur rädd jag verkligen var för att förlora dig. Jag var din prinsessa, du var min prins. Jag såg dig som något mycket speciellt, du var den jag verkligen ville skulle vara vid min sida, inte bara idag utan föralltid.

Jag hade svårt att träffa andra, jag ville inte prata med andra för det spelade ingen roll, jag jämförde de med dig ändå. Det var bara du du och du i min hjärna. Ingen kunde ta din plats, ingen kunde vara lika bra som du var. Ingen kunde få mig att känna så som du fick mig att känna, ingen kunde få mig att skratta så som du fick mig att skratta och ingen kunde få mig att känna den känsla jag kände när jag var med dig, lycka. Idag står jag här, mittemellan kan man väl säga, vågar inte ge mig in i något nytt men är inte heller rädd för att prata med andra.

Mina ögon blev så trötta, mitt leende var inte detsamma. Jag var inte världens bästa och det är jag faktiskt medveten om men trots det så står jag upp och kan faktiskt säga att jag hela tiden gjorde mitt bästa trots att det inte alltid räckte till. Jag inser mer och mer för varje dag att jag tror att det hade fungerat betydligt mycket mer idag än förut. Nu är jag mognare och har lärt mig. Men det är tack vare dig som jag faktiskt lärt mig vad ordet kärlek är. Utan din hjälp hade jag stått lika omedveten som jag gjorde för 3 år sedan. Idag skulle jag kunna tackla vissa saker mycket bättre än förut och idag skulle jag inte vara lika fundersam.

Jag försökte alltid visa och förklara för dig hur mycket du verkligen betydde för mig men mot slutet kändes det inte som att du trodde mitt ord och det blev så jobbigt. Jag visste inte hur jag skulle förklara på bästa sätt som sagt, jag var så osäker och det kändes som att min kärlek inte riktigt räckte till. Jag kunde inte förklara för mina vänner, jag kunde inte förklara hur jag mådde och hur jag kände när det gällde dig för jag visste själv inte och rädslan fanns hela tiden, jag ville inte vara utan dig. När jag fick en kram av dig, när du pussade mig då kände jag mig som den enda tjejen på denna jord, jag var lycklig och kände lycka. Jag älskade den känslan men visade det inte, tog det förgivet vilket jag idag ångrar. Man ska uppskatta allt man har och visa vad det betyder direkt har jag lärt mig.

När jag hörde ordet kärlek så tänkte jag på dig för du var kärleken för mig, du fick mig att känna kärlek och du fick mig att känna mig älskad. Än idag drömmer jag om dig, men när jag vaknar så inser jag att du inte är min verklighet längre. Drömde en dröm som jag egentligen inte ville drömma men som var så svår att motstå.

Jag kan inte förneka att jag saknar dig idag för det gör jag, har inte riktigt vågat släppa taget helt men har tagit ett stort kliv ut ur det här och det har fått mig att inse att man kan. Man kan inte gå och hoppas på en sak som kanske inte är säker. Man kan heller inte släppa helt om man inte riktigt är beredd på det. Men förhoppningar och allt sånt har jag släppt för längesen.

När jag ler nu så ler jag med känsla, när jag saknar så saknar jag det vi hade och de underbara minnerna vi tillbringat tillsammans och när jag gråter så gråter jag för en anledning och det är för att jag behöver det. För att det är en lättnad i vissa fall. Jag skäms inte, jag skäms inte när jag skriver det här för det här är bara sanningen och jag skäms inte när jag skriver att jag tänker på dig, ibland.



Kommentarer
Postat av: Solidaritet

Fint du skrivet... hade gärna räckt dig min hand om jag kunnat.

2011-03-02 @ 22:15:00
Postat av: Nicole

<3

2011-03-05 @ 11:25:28

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:






RSS 2.0