Känner mig som ett litet barn, det gör så ont. Vill krypa ner hos mamma och aldrig kliva upp igen, vill ändra så mycket. Jag hatar att vara sjuk, hostar så hela bröstkorgen har ont, näsan rinner, feber och saltet på såret, urinverksinfektion. Det gör så ont, sån smärta. Överallt, känner mig inte hel, är det inte de ena så är det de andra. Jag blir som en liten bebis, jag orkar inte mer. Jag gör verkligen inte det, blir så känslig. Vill ligga i en famn, en varm famn med händer, händer som rör mig på ett sätt som visar, jag finns här för dig. Jag vill känna den känslan igen, jag vill men vågar inte. Kolla? Varför pratar jag om de där nu när jag håller på att berätta om vad jag är för sjuk. Det är för mycket, kokar inut i mig, vill skrika ut och inte titta bak mer. Smärtan tar kål, huvudet äter mig, kisset dödar och och hostan mördar mig. Har ingen ork.. Ja så känner jag nu, men haha vad gör det? Dags att skratta lite, ett skratt förlänger ju livet och gud så tråkigt och kort liv man skulle ha varje gång man mådde dåligt,

suck.. Keep your head up and keep smiling. Pussis.