Minns du min ängel, minns du?



Ligger och tänker lite, det känns så overkligt och vet inte hur jag ska hantera det mer än tårarna som rinner ner från kinden, nätterna är värst. Vart vänder man sig? Ska det behöva gå så långt att när man ska behöva prata med sin vän, behöva prata med personen som alltid fanns där.. Ska det behöva gå så långt att jag måste prata med himmlen då? Det jag menar.. Ska det behöva gå så långt att man dödar en person.. Hur har man det samvetet, tänker man inte på personer i omgivningen, tänker man inte på stackaren som ligger där..

Mitt hjärta dör, det gör ont.. Ont på riktigt, jag kommer inte fatta.. Jag vill inte fatta, vill bara att du ska komma tillbaka och ringa mig och säga "Ronja är utanför nu, ska du kommer ner eller ska jag komma upp?" Jag vill inget annat, jag vill inget annat än att bara se ditt namn på displayen och bara träffa dig, ge dig en kram och inte släppa taget min vän.

Haha jospeh minns du, jag och Steffi var hos mig, du ringer mig efter att du slutat och fråga mig om vi var hungriga, svarade nej men ändå handlade du, du visste att jag åt chiken bits och det var det du kom hem med, Steffi fick en big mac, du parkerade din moppe och vi satte oss vid vardagsrummet och åt. Du frågade mig om jag hade grillkrydda, tog fram det till dig och du skulle hälla lite på dina pommes.. Den var trög och jag bad dig att ta i lite hårdare, vad hände då....... Hela locket ramla av och där stod du med grillkrydda över hela maten.. Jag kunde inte låta bli att skratta, jag skratta och skratta, du började skratta och allt var rent av sakt komiskt, gav mina pommes till dig men du vägrade ta emot de och envisades och åt upp dina som var full med grillkrydda.

Eller när vi satt på min gård nästan varje kväll och bara pratade om allt mellan himmel och jord, du ville inte sitta på min gård när du skulle röka för att du inte ville att mina föräldrar skulle se, vi åkte iväg och satte oss någon annan stans.. Alla gånger vi satt på min balkong, pratade och bara hade det allmänt trevligt, när du tappade ut cola på mitt golv och hämtade moppen och började moppa när jag kallade dig för städerska och du jagade mig med den haha.. Jag saknar allt, varje liten sak.. Kommer aldrig fatta, aldrig.. Vem ska jag nu sitta med på sommar kvällarna? Dig för att du är ju med mig.. Men, vet inte hur jag ska förklara.

Dagarna bara går, för varje dag som går känner jag en besvikelse, hur kunde de göra sådär mot dig? Världens mest underbaraste människa.. Fel plats vid fel tillfälle, jag älskar dig nu och föralltid.
Ett löfte är ett löfte ellerhur Joseph, det var så vi sa det och det vi lovade varandra, vårat löfte till varandra, lovar dig att följa det, lovar att hålla det, lovar att göra dig stolt. Godnatt min ängel, godnatt. ♥



Kommentarer
Postat av: Solidaritet

Beklagar sorgen Ronja... Tungt....

2011-06-13 @ 23:09:36

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:






RSS 2.0