När jag känner att ensamhet närmar sig, tar jag upp huvudet och ler.. Jag är inte ensam, har en ängel med mig vart jag än går. Men när ensamheten sakta smyger sig på och jag inte vet vart jag ska vända mig och jag inte känner att kraften och tankarna orkar mer så fäller jag tårar, varje kväll.. Jag saknar dig och jag vet faktiskt inte på bästa sätt hur jag ska hantera smärtan när den blir för jobbig. Det jag menar nu är att det kommer i perioder, självklart saknar jag dig jämt jämt och jämt, men ibland är smärtan större än andra tillfällen och det är det som är så läskigt, hur tacklar jag smällen när den kommer så oväntat? Mamma säger "Le mot himmlen" Och jag gör det, men jag önskade mer än någonting annat just nu att jag kunde få le framför dig istället, som alla andra gånger.

Vet att jag skriver mycket om de här nu men det är så det får vara ett tag framöver, känns skönt att bara få skriva av mig lite.. Och J, vet du en sak? Sen du lämna mig, jag lovar haha.. Skratta inte nu för jag vet att du hade gjort det om du var framför mig nu men har inset så mycket, inset hur bra jag är egentligen, hur snäll jag är.. Lite för snäll, det var ju så du sa det.. "Ronja ibland kan du vara lite för snäll och ibland kan det inte alltid vara så bra, de kan köra på din snällhet" Minns du hur du sa det, jag nekade det hela tiden, men nu har jag insett och jag vet att du hade skrattat om jag sa det framför dig, men du hade blivit stolt, du är stolt. De minsta lilla bra jag gjorde visade du med bara ett leende din stolthet, gjorde jag någonting dum så rättade du alltid till det och sa åt mig att det var fel, du var som min storebror, du är som min storebror.. Du fanns alltid där, oavsett vad och det var det som var så underbart med dig. Jag kunde ringa dig mitt i natten och du förstod att någonting var på tok och du kom ju direkt, ibland sa jag åt dig att du inte behövde komma och då satt du i telefonen och lyssnade, du avbröt mig inte utan du satt tyst och lät mig prata tills jag inte fick fram något mer ord och då kom du med råden, de underbara råden som ALLTID fick mig att le.. Jag saknar dig Joseph, jag saknar tryggheten du alltid gav mig, jag saknar dig så otroligt mycket, Joseph? Om jag hade en önskan som fick slå in, bara en.. Så skulle det vara att du knackade på min dörr, kom in i mitt rum och torkat mina tårar och sagt "allt är bra nu Ronja, allt är bra"

Jag minns det så väl, när vi satt ute på min gård.. Mitt emot varandra på bänken och du kollade på mig och log och fick fram "du är som en lillesyster för mig och jag älskar dig" Minns det så väl när du sa de tre orden till mig för första gången, hur glad blev jag inte? Hur glad är jag inte, är så otroligt glad över att jag fick lära känna en sån godhjärtad människa som dig, det är otoligt.. Min ängel, jag älskar dig så.. Vi ses på ett bättre ställe nästan gång än på min gård, vi ses bland alla fina änglar. Jag vet att du har det bra, vi möts en dag igen..

Jag älskar dig.