Jag gillar inte det här, jag gillar inte tanken. Jag skulle vilja boka en sista minuten resa och åka bort, koppla av på en strand och släppa allt runt omkring mig. Bara ligga på en strand, musiken i öronen och massa goda frukter. Jag tränar och satsar stort varje dag, jag tänker hela tiden. Jag vill så mycket och det är precis det som får mig att känna.. Känna en känsla jag aldrig kände förut, frustration.

Grejen är att jag stolt kan säga att jag är en bra tjej. Jag är en snäll tjej och vill alltid allas bästa, ibland kan det misstolkas och det har hänt och det är synd. Jag gillar inte att såra en person, jag gillar inte att veta att saker inte är som de ska, därför väljer jag att reda ut allt. Folk missuppfattar och det chockar inte mig, folk dömmer utan att ens känna mig och saker jag själv inte visste om mig, vet andra? Det är så det fungerar, men jag vet vem jag är och jag är stolt över den jag är.

Folk som kommer och snackar har brist på sitt egna självförtroende och har ingen självkänsla och faktiskt så tycker jag synd om såna människor och det är just därför jag inte tar åt mig, förr gjorde jag det men nu? Varför ska jag bry mig, lägga kraft på något som inte stämmer? Folk gillar drama, men drama är någonting jag verkligen håller mig undan ifrån.

Jag kan med stolthet ha huvudet stadigt, behöver inte kolla ner eller upp när jag går.. Jag är inte bäst, även jag har gjort misstag och de står jag för, ett uttryck jag älskar är "Man bör aldrig skämmas för att erkänna att man har haft fel, för det betyder ju att man är klokare idag än igår." Det är så sant, och jag stod inte för de förr. Jag har förändrats och det gör mig glad, jag är inte den omogna tjejen som var rädd för konsekvenser och tar skit hur som helst..
Jag står upp för mig själv nu - Har självrespekt.

Jag är den jag är, alla andra finns ju redan..