Känns som att jag är tillbaka på ruta ett trots att jag trodde att jag var så nära att nå dit jag ville komma, men nu står jag här igen. Så mycket jag vill få sagt, så mycket tankar och sån konstig känsla i hela kroppen! Varför och hur är de frågorna? Hur har jag fått den här tanken i huvudet och varför? Varför låter jag det komma tillbaka? Hur kan jag tillåta mig själv att ens tänka såhär nu, som en liten hund som inte kan släppa sin "husse" precis så känner jag nu, jag kan inte släppa.. Eller kanske kan? Men vill jag? Fan för det här, äcklad!


Avslutar det här och säger Godnatt..