Nu tog jag datan igen och känner att jag inte står ut en sekund till, jag måste få skriva av mig lite. Det är min blogg så har bestämt att jag ska skriva precis som jag tycker och tänker nu. Jag är trött på allt nu, känns som att jag repeterar allting flera gånger nu.. Men det finns absolut ingenting jag kan göra åt saken, jag är trött på allting, precis allting. Förstår inte vad felet är. Förstår men tänker inte acceptera det, vill inte acceptera det. Vill bara bort från tanken, vilket jag trodde att jag skulle komma idag, bort från tanken alltså men så var det inte, inte någonstans.. Tanken är här, med mig. Vart jag än går så springer den efter mig. Går inte ens fem minuter och den är tillbaka och det är precis det jag menar nu, är så trött på det. Ingen riktigt förstår mig nu, vill inte prata med någon om hur jag känner och tänker. Vill inte dela med mig utav någonting längre. Det fanns bara en som förstod mig. Nu.. Nej, mina vänner kommer alltid att vara mina vänner, kanske inte alltid.. Vissa sviker, men vet vart jag har alla. Min familj kommer ALLTID att vara min familj. Men håller det här samtalsämnet ifrån alla, alla utan mig själv. Vill kunna hålla det ifrån mig också, men tanken hinner ikapp mig hela tiden. Så.. Nu sitter jag här, hög volym och glada människor och skriver allt det här? Är det inte nu jag borde skratta och dansa med? Nej det verkar inte så.

Godnatt nu kära blogg läsare :)



Xoxo