.



Jag kommer ihåg när jag var en liten flicka, foton och videon har fått mig att minnas. Jag skrattade hela tiden, jag var alltid snäll och lyssnade alltid på mamma och pappa. Jag använde inte napp och behövde inte sova middag, jag älskade att dansa och var en flamsig flicka som spred glädjen med sig. När jag var ledsen fanns det alltid en bra anledning till det också. Problem existerade inte då och jag hade ingenting att oroa mig över.

Jag är samma tjej idag, alltid glad och när jag väl blir ledsen så finns det alltid en bra anledning till det. Men nu, nu finns det problem vart man än vänder sig. Lita på någon, existerar ens de orden längre? Det en vet, vet ingen. Det två vet, vet alla. Det är synd att allt har förendras sådär, det är så mycket som har hänt och det har gjort att jag har så svårt att prata med folk, jag väljer hellre att sitta tyst nu, hellre låta mig själv sitta tyst, i slutändan är det trots allt jag som tjänar på det.. Konstigt nog.

Varför jag skriver det här nu vet jag inte, jag kände för att skriva av mig lite. Jag tycker inte om hur allt har förändrats, jag gör verkligen inte det.



Jag vill vara liten igen.




Kommentarer
Postat av: Solidaritet

Haha, sötast... Största kinder jag nånsin har sett hos en unge :)

2010-11-29 @ 16:01:38

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:






RSS 2.0