Jag är g l a d, just för att jag fått mig själv att inse så mycket. Jag är starkare nu än för två år sen, jag har fått så mycket lärdom som det bara är för mig att ta med mig genom livets gång. Jag har träffat nyss folk och tappat kontakten med vissa, men det är väl livets gång det med? De äkta stannar ju kvar ellerhur? Vilka har stannat kvar.. hmm låt mig tänka? Typ 4-5 st :) Tja mina riktiga vänner haha..

Nej men jag vet vart jag har vissa, och kan säga såhär.. Jag tänker inte kämpa mer, det är jobbigare än jag trodde att det skulle vara, jobbigt att kämpa om en sak ensam så låter det vara, det är inte ens värt det, inte längre.. Förut skulle jag ofra allt, idag skulle jag inte ofra något.. Man blir fan blind, tack att jag fått tillbaka synen igen, så jag kan se saker och ting från flera vinklar istället för en vinkel som jag gjorde förut.

Nu är jag glad, nedförsbacke istället för uppförsbacke. Så snälla gud, hör mig nu. Låt det förbli såhär :)