Sitter och tänker, hur kunde det gå så snett när allt var så bra? Jag har ont i huvudet, som om det vore spänningshuvudvärk, sån man får när man är nära på att gråta men spänner sig för att inte få ut tårarna. Det är något som stör och irriterar mig men vad det är kan jag inte sätta på plats. Funderingar och tankar som är jobbigt för huvudet. Vill bara att allt ska flyta på, som förr då problemen inte ens existerade. Det var riktigt skönt faktiskt. Vet ni vad jag vill göra på riktigt? Åka bort till ett varmt land och bara njuta i en eller två veckor, få bort tankarna ett tag. Jag vet att man inte kan fly från problem, men vila tankarna skadar nog aldrig. Eller funkar det? Kan man åka bort och sen försvinner tankarna helt? eller dyker de även upp då när man ligger i sitt hotelrum ensam om nätterna? Tror inte att man kan glömma helt för någon vecka,
men trots det vill jag bort ett tag.

Vet att jag är söt, men trots det vill jag göra en ändring.. Vill förbättra mitt självförtroende och självsäkerhet lite. Jag har ett mål, men när ska starten börja? när är jag beredd på en utveckling, utveckling när det gäller allt. Jag är rädd, vänner har kommit och gått. Eller ser inte de som vänner med tanke på att de stannade i en månad och sen högg en mitt på ryggen. Det finns två som verkligen stannat på riktigt, som jag än idag umgås med. Min tacksamhet har jag varit dålig på att visa.. Får höra det ibland, jag vet att det stämmer, jag känner mig känslokall.. Hatar den känslan, vad kan det bero på? Ska förbättra mig. Jag ska sluta skriva nu men det kändes skönt att skriva av mig lite.. Ska ut om en timme, det behövs.


Måste lägga till en sak, män som slår kvinnor, kvinnor som slår män. Det är fegt, sluta upp med våldet allihopa.