Emotions



Tankarna snurrar, jag är yr och mår inte sådär jätte bra. Känner mig ensam trots att jag vet att jag har vänner som finns där för mig. Men det känns som att någonting saknas i mig, jag vet vad.. Men vill inte inse, jag har inte valt någonting, det har jag inte. Jag känner mig konstig, är det konstigt att bli ledsen när man ser ett par pussas ute på gatan, de skrattar och har det roligt. Kan det vara för att man tänker "det skulle kunna vara vi, det var vi.. Engång i tiden" Är det kanske för att det väcker minnen, fina minnen man tillbringat med den som stod en väldigt nära? Jag orkar inte behöva gå runt och tänka längre. Hur ska man kunna glömma och gå vidare trots att det är det man absolut inte vill. Ser så mycket bra i dig, ditt leende, sättet du kollar på mig. Du är så underbar, tror ingen förstår vad jag egentligen känner för dig. Men jag vet, och det är det som räknas, det är det som betyder någonting! Det är något speciellt med dig och det märkte jag redan dag ett, sa en sak då som vi nu skrattar åt, något konstigt sagt av mig om man tänker efter. Jag visste att vi skulle kommar varandra nära, men inte såhär nära. Jag gillar din närhet, uppskattade varje minut jag fick tillbringa med dig, kanske inte visade det på de bästa sättet, men vill iallafall att du ska veta det. Det känns jobbigt att jag ska behöva skriva av mig här, hade egentligen velat ta allt med dig personligen men nu kommer det stora MEN ordet istället.. Är för osäker i kroppen, jag tar upp min mobil och skriver "hur mår du bibi? Saknar dig och älskar dig mest" sen raderar jag det och fortsätter som att ingenting har hänt, gör inte det med meningen.. Det bara blir så? Mår du bra? Vad gör du? Alla dessa frågor brukar dyka upp i mitt huvud, hoppas att du mår bra iallafall. Är så trött på att veta att vi inte går åt den rätta vägen, utan att vi sakta ser varandras skuggor.. Skuggorna som innerst inne blåser kallt och smärtsamt i mig, jag ropar ditt namn i mig men får inget svar längre, du känns så långt borta trots att du hade en stor plats i mitt hjärta? Det har du fortfarande, frågan är bara om du vill..
Vill du ha den platsen eller smita, smita ifrån vårat år, glömma allt och gå vidare..


Jag älskar dig och det står jag för.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:






RSS 2.0