Tankarna rullar och jag börjar inse, jag märker nu själv att det inte är som innan. Det är synd för jag vet, jag vet att det skulle funka mellan oss. Jag vet även att ingen av oss hade behövt må såhär om vi hade varandra kvar hos varandra. Jag hade iallafall mått betydligt mycket bättre. Men din vilja är trots allt din, så kan inte stå i vägen för det som känns bra för dig. Men som jag har försökt uttycka mig flera gånger så saknar jag dig, väldigt mycket. Ingen förstår riktigt när det handlar om dig. Jag har det faktiskt svårt nu. Men kan du så kan även jag, jag skulle ju visa mig stark. Men det är lite svårt att visa sig stark till 100% när man själv absolut inte känner sig stark. Ska träna upp det där, psykiskt alltså. Le åt de vi engång hade och gå vidare med det som minne. Synd att det inte blev fler minnen, men vem vet.. Någondag kanske det kommer fler. Man ska inte alltid se allt så negativt.
 
Ska sova nu. Godnatt bibi, jag älskar dig.