Kan någon svara mig, kan någon få mig att förstår igen, kan någon få mig att må bra igen.. Snälla, förstår ingenting längre känns det som. Vad har jag gjort för fel den här gången, varför kan jag inte få somna med ett leende på mina läppar bara en natt iallafall. Varför kan inte allt vara som förut, det var bättre när man var mindre.. Att bråka eller tjafsa med någon som betyder mycket är det värsta för mig.. Jag är inte ens den typen som tycker om tjafs, så snälla kan någon svara mig, vad gör jag för fel hela tiden? varför kan ingenting bara sluta så som jag vill ha det, bara engång iallafall.. Känner hur huvudvärken sakta börjar krypa fram, hur ögonen börjar fyllas med tårar.. Tar ett djupt andetag och tänker "ingenting är mitt fel, det är inte mig det är fel på". Men vem är det då fel på?, det är jag som sitter här och är ledsen, det är ingen annan. Det är jag som känner mig svag, ingen annan. Jag vet att jag inte är svag, jag är stark utan att jag själv förstår det. Men hur svårt ska allt egentligen behöva vara, hur kan jag ha blivit så känslig? Kan det vara för att jag är rädd att förlora de få jag verkligen älskar, kan det ha blivit såhär efter all skit och ord jag fått ta på mig under den senaste tiden, kan jag ha blivit så känslig och rädd för att jag inte vill bli av med de mest världefulla personerna i mitt liv.. Känner mig tom, orden räcker inte till känns det som. Jag sitter inte här och tycker synd om mig själv nu, jag vill bara få ut allt de jobbiga som är i mig och eftersom jag inte har någon jag kan ta ut det på just nu så skriver jag ner de jag känner och försöker att förstå själv, men det är så svårt. Sitter och tänker på det som hände mig för 4 månader sen. Det är så jobbigt, tiden har gått så snabbt med det känns som igår. Samtidigt som jag tjafsar med vännerna, killen jag älskar, familjen och så försöker jag att bygga upp det som hände. Försöker att bygga upp det ensam, pratar inte om det och försöker inte tänka men när allt  händer samtidigt så blir det svårt att klara av allt och göra så att alla är glada och lyckliga. Jag försöker alltid att finnas här för de som vill prata med mig, jag vill att man ska kunna prata med mig för jag tycker om att lyssna och ge råd, men det känns som att jag inte alltid räcker till och ibland inte är till nytta, och vad gör man i såna situationer?.. jag försöker iallafall förbättra det. Hur ska allt sluta egentligen..


Jag älskar dig,
Puss, Ronja.