Tankar



27-28/5 - En dag som kom som en chock, ville inte förstå - Vill inte förstå.
14/6 - Begravningen..

Min ängel lämnade världen natten till den 28 Maj, han skulle ta studenten den 9 Juni, han letade efter kostym och allting.. Min ängel fick inte uppleva sin student som han såg fram emot och sa "På slutskivan ska vi fucka ur, ha så roligt som vi aldrig haft det" Vi hann inte.. Några idioter tog dig ifrån oss innan. Den 14 Juni var din begravning och utan och överdriva, jag har aldrig mått så dåligt, har aldrig känt mig så tom i kroppen, har aldrig känt en sån ensamhet, aldrig känt mig så övergiven, aldrig känt en sån besvikelse.. Jag har aldrig känt den här känslan så starkt förut.

Jag är tom, jag vet inte hur jag ska hantera allting.. Det känns som att det blir smäll på smäll, jag hann inte smälta det gamla, du vet ju vad.. Det var ju faktiskt med dig jag pratade med angående det, innan nästa smäll kom, smällen som gjorde så ont, smällen jag inte hann tackla, vet inte hur jag ska se på saken.. Vet inte hur jag på bästa sätt ska fortsätta, det är svårt.

Begravningen, det var den första begravningen jag gick på och hoppas på den sista.. Vill aldrig vara med om det igen, det gjorde så ont men allt var så fint, du vet ju.. Din yta låg i kistan och mitt lilla lilla hjärta, jag såg dig ligga där, som ett slag i hjärtat, jag hann inte reagera, jag förstod ingenting, jag gick efter de andra för jag trodde att det var som morfars begravning, då kistan var stängd och de gick runt kistan och bad (mamma berätta, var själv inte där), det var inte så.. Kistan var ju öppen och där låg du.. Kunde inte hålla tårarna, kan inte hålla tårarna, kan inte vara stark för jag förstår inte, jag gör verkligen inte det.. Att du av alla skulle behöva ligga där, att det var dig jag skulle behöva se där.. Aldrig i hela mitt liv att jag skulle tänka det, du? Världens snällaste kille som alltid ställde upp när man behövde det som mest skulle lämna oss, redan som 19 åring..

När du skrev det fina långa och betydelsefulla smset till mig när jag fyllde 18, full av kärlek. Men du skicka det en dag innan min dag och jag sa, "Fyller imorgon" Och du skratta och sa, "Jag vet, skickar nu så att jag är den första som skickat grattis till dig, bättre tidig än sen uttryckte du dig" Alltid lika glad och rolig.

Jag skriver här, jag skriver inte för att få någon uppmärksamhet, jag skriver här för att det är här jag skriver ner allt jag känner vilket jag gjort i över tre år nu.. Jag skriver här för att jag inte längre kan hålla allt inuti mig och vet inte vart jag ska vända mig, vet inte hur jag ska tackla smärtan, vet inte hur jag ska förklara så skriver ner det jag har i hjärtat.. Skriver ner och försöker bearbeta men det gör så ont, du ringde ju mig hela tiden, du smsade och kollade att allt var okej med mig, du fanns där.. Insåg inte då, men inser nu.. Inser nu hur tomt det känns att inte få de där samtalen utav dig, hur tomt det kommer att vara när jag inte får möta upp dig när du ringer och säger att du är utanför, hur tomt det kommer att vara att inte få sitta och höra dina kloka råd, höra dig säga "Ronja du är starkare än du tror och det har du bevisat för mig gång på gång" Minns du när du sa det? Minns du hur jag log och du sa "Bra, le.. Det passar dig mer" Du fick mig alltid på andra tankar, du fick mig alltid att tänka positivt.. Har en klump i mitt hjärta och jag saknar dig, saknar dig hela tiden..

Men jag vet, jag vet att du är på ett bättre ställe.. Jag vet att Gud öppnade sina armar för dig och jag vet att du har det bra där du är även fast jag önska att du var här med oss andra. Jag önskar de bästa för dig och det bästa för dig var att vara med Gud, det stod skrivet.. Det står skrivet, Gud tar de finaste först, sant.. Gud har en utav de finaste änglarna nu, men jag saknar dig. Men en sak som är säkert är att du inte är borta helt, du lever i mig.. Du är med mig och det gör att styrkan kommer att komma tillbaka, för jag vet att du inte hade velat se mig ledsen, så från och med nu lever jag mina dagar för dig, med dig.

Vila i frid min fina ängel, en dag möts vi igen.. Det här är inte slutet, det är början på någonting fint för dig.. Jag älskar dig ♥



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:






RSS 2.0