Det var ett tag som jag skrev av mig och nu är det ju natt.. Natt för mig innebär en massa tankar, tänker så huvudvärken skakar.. Vad säger man? Människor är för roliga, jag kan läsa av er som en öppen bok och sanningen är faktiskt den att jag inte är chockad för hela tiden har jag haft så skumma vibbar, jag menar ingenting illa, sanningen är den att jag bara är så jävla trött på allt snack, snacket som sprider sig medans handlingen inte har någon betydelse, ingen snackar om mig men folk kommer fram till mig och pratar, folk tror att skitsnack intresserar mig men så är det inte så därför vänder jag mig om och går istället, känns mer ärligt.

När en människa säger en sak men menar en annan får mig bara att känna "Vad vill du av mig egentligen?" Jag inser mer och mer för varje dag vem som verkligen är äkta och vem som bara finns där när allt gott sker.. Vissa vänder klacken och går så fort det blir för jobbigt, patetiskt.

Men mamma lärde mig en sak, "Lita inte på någon annan än dig själv" - Kloka ord från en klok kvinna.



Jag saknar dig, joseph.