Jag kan fortfarande inte tro att det är sant, det är sjuk. Det har gått sån lång tid nu, tiden bara flyger ivägen. Tiden men inte saknaden. Seedy jag vet att du har det bra där uppe, alla vackra änglar tar hand om dig, det är jag säker på. Du kollar ner på oss och ler, jag vet det. För du log alltid, jag har inte sett dig arg någongång. Starkaste minnet var när du såg mig ute under natten, du bara kolla på mig men log ändå och sa,
"Ronja? Klockan är mycket du kan inte gå hem själv det är farligt, kom jag lämnar dig nu"

Det fina med dig Seedy var att du alltid brydde dig om alla, du ville alltid allas bästa och det var just därför du blev så omtyckt som du blev. Sen kom det någon som inte hade stake i sin kropp och sköt dig, sköt dig med två skott i ryggen. Men vet du vad man brukar säga Seedy? Din dag kommer den också, du har en plats där uppe iallafall, de jävlarna ska ner, ner till djävulen. Där har de sin plats, de kommer få straff. Och för din skull, så ska jag gå på rättegången med pappa och din familj och alla dina andra vänner som kommer att vara där. Att de se personerna som gjorde sådär mot dig, det kommer vara jobbigt, men de ska få sitt straff, men ett staff kan inte ersätta ditt liv, men bättre än ingenting. Det kommer inte vara bra efter straffet för de heller, men den smällen får de ta då, ellerhur Seedy?

Vila i frid och vi ALLA tänker på dig hela tiden. Må gud ge styrka till din familj.