Har så mycket tankar i mitt huvud, så mycket kärlek jag vill dela med mig till dig. Vill kunna veta att du bara är min och jag bara din. Vill skrika ut ditt namn och tala om för världen hur mycket jag älskar dig. Vill lova dig att det alltid ska vara vi två. I min ensamhet tänker jag så mycket, blir förvirrad utav mina egna tankar. Jag står för att jag älskar dig och det har jag gjort från dag ett. Märkte då att det var något speciellt med dig bara att jag själv inte ville inse det. Nu känns allt så långt bort och vet inte hur jag ska ta allt, det känns typ.. Rädda mig från mig själv, det låter skumt men orkar inte med funderingarna, orkar inte behöva tänka. Vill bara att allt ska flyta på. När jag är med dig känner jag lycka, känner mig speciell och älskad. Men när vi inte är med varandra känns det som att vi är långt ifrån varandra och det gör mig ledsen.


Det var länge sen jag skrev som jag kände här i bloggen, men kände att det här behövdes.