När allt känns jobbigt och man inte kan göra så mycket åt saken, när man för stunden känner att man inte kan prata med någon, att det är lika bra att hålla allt för sig själv. Men för varje minut så blir allt betydligt mycket jobbigare och man tittar tillbaka på tiden som varit och inser att man inte kommer få uppleva den tiden igen. När allt bara känns som typ? .. vet inte hur jag ska förklara för vill inte ha så mycket skrivet i bloggen, men hur ska man kunna klara av allt när det dyker upp nya problem hela tiden. Jag vet att jag har förändras, jag vet att jag inte är som innan, jag vet att jag inte är bäst och jag vet att jag inte är perfekt.. ingen är perfekt, men jag gjorde mitt bästa.. men det räckte inte till.