Sitter här hemma och funderar, funderar på vart kärleken tar vägen när den tar slut. Vart är den respekten man engång i tiden fått, vart försvann alla fina ord och komplimanger man brukade få höra. Hur kan man säga att man älskar en person och sen efter bara två dagar ändra uppfattning och helt plötsligt börja tro på det man får höra utav äckliga horungar som inte har något vettigare för sig än att gå runt och prata om andra. Vart är självrespekten hos personerna, vad tjänar dom på att egenligen vilja förstöra för andra. Sätta en annans självförtroende åt helvete, hur kan man ens ha tid att gå runt och prata om andra när man själv inte är perfekt, det finns inget som heter perfekt. Ingen är perfekt. Det finns ett ordspråk som jag tycker att många måste inse stämmer, iallafall för mig. "Man kan göra misstag, men man lär sig utav misstaget man gjort och så gör man inte om de." Från att vara ens prinsessa till en hora, vet folket verkligen vad ordet hora betyder?.. Det verkar faktist inte så eftersom man nästan får höra det hela tiden när man går ute, inte för att folk skriker att jag är en hora men ordet hora har blivit ett vardagsord, lika så med ordet älskar. Hora är man när man har sex och sedan tar betallt för det. Och älskar gör man när man verkligen känner att en person är speciell. Man kan inte slänga ut en massa ord och sen har de ingen betydelse iallafall, vet ni varför?.. Jo för att det sårar en person så djupt. Vet ni vad det värsta är, från att ha kännt sig som en speciell person till att få känna sig som vilken tjej som helst, en som du skulle kunna knulla och sedan bara slänga och glömma dagen efter.. Det är jobbigt att veta att den underbara sagan är slut, det tråkigaste är att sagan inte slutade lyckligt eller varken bra. Det är sorligt att behöva tänka "han finns inte för dig längre, du måste klara av att stå på dina ben ensam nu". Från att ha haft världens bästa kille vid sin sida till ingenting alls, från att vara sån underbar person till att förvandlas till en djävul.. Tomheten växer i en, saknaden blir större ju mer tiden går, det värsta är att man inte kan fixa till problemet nu. För nu är problemet så pass stort att det kommer att ta sån lång tid till att fixa allt så att det blir bra igen. Det värsta är också att man vet att killen inte vill ha än längre, de har gått vidare och träffar andra tjejer som kanske är mycket bättre än en själv..
 
Jag har iallafall alltid gjort mitt bästa och alltid försökt finnas där för dig så gott det går, sen att jag kanske inte alltid visat det på de bästa sättet hela tiden kan ha varit fel, men det är samma här.. Man lär sig alltid utav sina misstag. Nu vet jag vad som gick fel och vad det är jag kan förbättra. Jag vill inte gå vidare men jag måste, det finns ingen annan utväg nu. Förut levde jag på hoppet, men den verkar inte heller finnas där längre. Jag är chockad.. Har fått sett två olika sidor nu, trodde aldrig att man kunde förvandlas på sån kort tid.. Satt precis och läste gamla sms och gamla inlägg från killen jag saknar och älskar, det var dumt utav mig att göra det. För det enda jag har i mitt huvud nu är tiden när allt var som bäst, tiden då vi visade våra känslor för varandra på ett bra sätt. Jag vill spola tillbaka tiden och trycka på paus knappen. Sedan fortsätta allt men då ska allt vara bra, inte som nu.. För nu är allt helt enkelt bara jobbigt, är trött men kan inte ens sova längre. Är hungrig men kan inte äta, dagdrömmer hela tiden. Lever mig in i mina drömmar, men detta måste få ett slut nu. För det finns ingenting som heter vi längre..

Texten blev lång nu, men som jag skrivit innan. Jag måste gå vidare trots att det är svårt. Men glöm snälla inte bort våran tid tillsammans, för det är faktiskt en tid som var något äkta. Allt jag sa till dig kom från mitt hjärta, att jag älskar dig är en självklarhet för annars skulle jag inte må så som jag gör nu. Men att du är borta, att du inte finns här längre gör mig ledsnare. Man lär sig att hantera stunden, det har du lärt mig. Så hejdå..





Jag älskar dig.
Puss, Ronja.