Kommer du ihåg din allra första kärlek?
Ibland när du lyssnar på vissa låtar, så
påminner  dom dig om just den personen?
Spelar ingen roll vem du har just nu,
du blir ändå påmind om honom o era stunder
tillsammans. O sen när det väl tog slut,
trodde du du aldrig skulle bli kär igen, visst har
jag rätt? O varje gång du går förbi hans hus så
kommer du ihåg bilden i huvudet, bilden av dig
o honom - det perfekta paret... O varje gång du
hör eran låt, känner du allt om o om igen. Du
vill bara vrida tillbaka tiden för att känna hans
hand mot din, en sista gång. O det gör ont varje
gång du ser honom gå med en ny? År efter år
suddas minnen ut, men hans bild kommer du
alltid ha kvar. Hur kan man glömma dom där
djupa ögonen? Hur kan man glömma det ansikte
som man vart så nära. Du saknar inte honom som
person, du saknar det ni hade. Du saknar att du
var så bekväm i hans sällskap, att du aldrig behövde
skämmas eller spela någon du inte är. Jag tror alla
kommer ihåg sin första kärlek.
Det är inte den du älskade först, utan den du älskade mest..

                                    


Puss, Ronja