Hur ska jag beskriva den här känslan? Någon tar en spade och gräver i ditt hjärta? Du har gett ditt hjärta till någon, någon du litade på och visste.. Han/hon kommer bevara mitt hjärta hårt i sina händer, han/hon sviker mig aldrig. Fast det är tvärtom, han/hon börjar kicka lite lätt med hjärtat, tappar hjärtat på marken och börjar sparka på den, sparkar in den i målet. Han/hon nådde dit, in i målet och på köpet fått mig sårad och hjärtat krossad. Här ligger jag nu i min säng, sårad och ledsen. Jag kommer aldrig förstå, du av alla.. Jag trodde att jag alltid kunde räkna med dig, oavsätt vad.. Men jag trodde fel och tog dina ord på fullaste allvar, vilket jag inte borde göra, men hur skulle jag veta? Det gör så ont, det gör verkligen det. Varför ska det vara så svårt? Varför ska det vara så komplicerat? Jag förstår verkligen inte..

Jag blundar och känner hur ögonen fylls med tårar, känner mig dum och lurad.. Lurad utav personen som stod mitt hjärta närmast. I det här fallet kan jag faktiskt säga att ingen förstår mig, för jag förstår inte mig själv just nu. Jag är så förvirrad och besviken. Hur och varför är de ord som snurrar runt i mitt huvud. Jag vill att du ska komma tillbaka, vill inte stå utan dig mer, vill att allt ska bli bra nu. Som jag skrivit förr, känslan har alltid funnits hos mig bara att den vissa dagar inte är lika stark, men nu är den på topp och jag saknar dig jätte mycket.
 
Varför håller jag på såhära? Varför skriver jag det här?
Jag fattar inte, det blir inte bra iallafall.
Men det ger hjärtat lite andrum. Jag slipper tänka under några minuter..
Låter händerna skriva det hjärtat känner istället för det hjärnan säger.