Jag är fast i en grej, en tanke som vägrar försvinna ur min hjärna. Den har funnits här i flera månader, samma tanke och samma fråga.. Jag vägrar ställa den, tror att jag är rädd för svaret. Vet inte om möjligheten finns att ställa den heller, eller allt går ju om man vill men jag undviker det. Men tiden måste ju den försvinna kan man tycka? Jag slipper att vara ledsen, mina nära och kära finns ju hära för mig om det är någonting men oftast gillar jag inte att dela med mig utav det. Jag låter dum, men det är sanningen. Är hellre tyst och klurar ut problemet själv, men kan inte förneka att stöd från en vän kan vara skönt ibland.