Vet ni en sak, saker har förändrats och lika så människor i min omgivning. Varje dag ser jag någonting nytt, varje dag ser jag någonting som gör mig glad och saker som gör mig ledsen men varje dag lär jag mig någonting nytt. Varje dag nästan får man höra "Finns här för dig" men när det kommer till att jag behöver någon, vart försvinner alla då? Det är det här man märker av, inte alltid men ofta. För mig är handligar viktigare än orden själv, jag säger inte en sak och sen menar en annan. Det finns så mycket i mitt hjärta jag skulle behöva ta ut, jag vet att jag har min mamma att prata med, men ibland är det inte samma sak och så ligger det till just nu.

Jag plusar ett plus ett och det blir två, ytan var två men när det kommer till kritan, när det kommer till stödet blev det genast en igen, det är komiskt på ett sett för man inser verkligen så mycket. Folk kommer till mig och öppnar sitt hjärta, de pratar ut och jag ger de råd jag kan men säger inte för mycket för helt ärligt så vet jag, jag är inte den bästa på att ge råd men jag är en bra lyssnare. De är få gånger, som jag verkligen sitter med en person och berättar vad jag känner och just nu känns det bra, jag håller det för mig själv. En person, en som betydde super mycket för mig förr lärde mig "Ronja lita inte på någon, inte ens din egna skugga för den du minst anar det, är personen som kan hugga dig i ryggen" Än idag tänker jag på det, det är sant och det vet jag och det är just därför jag väljer att vara tyst, men det är roligt att se vilka som verkligen finns där när man verkligen behöver de.

Puss och kram!