Just about me .



Jag heter Ronja, 17 år men fyller 18 redan i Januari. Är en djup tjej som hatar orättvisa, jag ser framåt och inte bakåt. Jag älskar de som står mig närmast hjärtat, min familj och vännerna. Bor i Alby och har gjort det i hela mitt liv. Mamma är uppvuxen i Gävle och pappa här i Alby, han har bott här i hela sitt liv. Jag har en storebror, världens bästa dessutom. Han heter Rasmus och är 20 år gammal, spelar fotboll och är helt underbar.

Jag gillar att umgås med familjen, bio och hemmakvällar. Festar någongång ibland gör jag också men inte allt för ofta. Dricker sällan och röker inte. Jag går i skolan i Liljeholmen, John bauer. Andra året och frisör som inrikting. Trivs super bra med klassen och gillar allt som har med hår att göra, det känns rätt. I förrigår lämnade jag in mitt cv i en klädaffär i Hallunda och jackpot.. Samma kväll ringde chefen mig och frågade om jag inte redan kunde börja dagen efter. Jobbade där igår och idag, stor trivs.

Har varit kär engång, jag har svårt att öppna mig för personer och när jag väl gör det så känner jag mig trygg och säker i personens närvaro. Har haft ett förhållande om man inte räknar med "barnförhållanden". Vinna mitt hjärta är svårt, lyckas man är det kört sen. Släpper inte i första taget. En person lyckades fånga mitt hjärta, var lyckligaste tjejen på jorden och mådde som en prinsessa. Tills en dag.. Då allt föll ihop och smärtan i mig gjorde så ont, än idag.. Nu fortfarande gör det ont, men det är inte så konstigt? Men har lärt mig att leva med det.

Jag tar inte skit från någon, jag sätter gränser direkt. Grejen är bara, jag är inte den typen utav tjej som bråkar. Aldrig i hela livet, jag hatar bråk. Alla som känner mig ser mig som en omtänksam tjej som alltid vill allas väl. Ibland brukar jag få höra att jag är för snäll, den typen är jag. Vill allas bästa, jämt. Det är därför jag reagerar så starkt när en person försöker få mig att må dåligt, ja för då tänker jag? Allt jag gjort för dig och är det här tacken då eller? Jag vet även vart jag har vissa personer någonstans och det känns sjukt skönt. Litar inte på vem som helst, har få få få jag verkligen kan prata med, eller helt ärligt.. Min mamma och en till är de enda jag kan prata med.

Saker och ting har förändras, men idag ler jag och tackar för alla dagar jag fått och ber för dagarna framåt.. Man ska aldrig ta någonting för givet, aldrig. Därför ska man leva för dagen och uppskatta allt man har, precis som jag gör :)

Lite kort om mig och om hur jag fungerar och är som person, puss på er!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:






RSS 2.0